Att fotografera myror...

...är inte speciellt enkelt. De har en tendens att röra sig väldigt snabbt, vilket inte är så lyckat när ljuset inte räcker till och objektivet saknar bildstabilisator. Trots det blev det ett par lyckade bilder, men bara en som jag törs visa er. :)

Canon EOS 7D + Canon 60mm f/2,8 Macro

En grå vårbild

Ikväll tog jag mig ut på en promenad längs Sunnanviks naturstigar och passade på att ta med mig kameran. Jag ska försöka bli mer aktiv här på bloggen nu, eftersom alla mina skol-deadlines snart är över, och då borde jag rimligtvis ha mer tid över för både foto och bloggande.

Jag funderar också på att göra om bloggen lite, den känns lite väl simpel just nu. Vi får se hur det blir. Tills vidare får ni kika på en av dagens bilder: en grå vårbild, som nästan ser mer ut som en höstbild..

Canon EOS 7D + Canon EF 70-200mm f/2.8L IS II

Internationell hundutställning i Botniahallen

Bara för att bloggen står lite stilla betyder det ju inte att jag inte är ute med kameran längre, tvärt om. I helgen har jag till exempel varit och fotat lite på hundutställningen i Botniahallen. Jag var där både lördag och söndag, men tyvärr är lördagens bilder inget att hänga i julgranen. ISO 2000, slutartider på 1/125 och JPG-format does that...

Hur som helst, på söndagen ställde jag om till RAW-format, och då var det en helt annan historia. För er som inte vet, undviker jag för det mesta att fotografera i RAW. Det kanske låter korkat (och det är det ju också) men jag är en sån som smäller av tusentals bilder när jag är ute och fotar något intressant. Med mina två 16 GB minneskort har jag knappt ens plats för 1000 bilder när jag fotar RAW, medan jag däremot kan ta uppemot 6000-7000 i JPG-format. Och när behöver man ta 6000 bilder?! tänker du kanske. Det har faktiskt hänt när jag varit till södra Finland på hästutställningar. Har man en gång suttit 4 timmar i bil så måste man ju passa på under de få timmar man har vackra hästar framför kameran. När jag tänker efter är det faktiskt ganska sällan jag kommer hem med färre än 1000 bilder. Skulle gissa att snittet ligger på 1500, ungefär.

RAW-formatet är bra på alla sätt och vis, det är det ingen fråga om. Detaljerna i bilderna är otroliga med tanke på de höga ISO-talen och den dåliga belysningen, något som aldrig hade gått att bevara i JPG-format med redigering efteråt. Problemet är då bara att jag skulle behöva ett minneskort till, för 160 euro. Bidrag tas emot med tacksamhet...

Och när du ändå är igång kan du köpa en ny dator till mig också. Det är inte helt lätt (eller roligt, för den delen) att redigera bilder när man får upp såna här meddelanden var och varannan minut:

Den övergivna bloggen

Nu är det exakt en månad och en vecka sedan jag senast uppdaterade bloggen, och ironiskt nog har jag fotat mer än någonsin under den här månaden som bloggen stått helt övergiven. Jag har nämligen åkt kors och tvärs genom Österbotten och fotat de mest otroliga hästar, och än är jag inte klar. Jag har en massa fina bilder att visa upp här, men har helt enkelt inte riktigt haft tid till det. Troligen kommer jag inte att ha tid någon gång snart heller, eftersom jag har både kandidatavhandling och hemtenter att skriva, bilder att redigera, sommarjobb att oroa mig över och inträdesprov att plugga till.

Tyvärr ser det alltså ut som att bloggen får vila i några veckor till. Tack till alla er som ändå tittar in här varje dag! (Och nej, det här är faktiskt inget aprilskämt...)

Den hemlösa kattens öde

Det är otroligt vad en del hemlösa katter får utstå i sina liv, när man tänker efter. Idag blev jag än en gång påmind om det, när jag fick veta att en av katterna som vi oroat oss över avlivats nyligen. Katten i fråga har sett väldigt risig och smutsig ut ända sedan han först kom till oss vid katthuset i Vasa, och han satt i en karantänbur i nästan två månader innan han till slut avlivades. Bredvid korset och texten "lopetettu" på hans papper hade man konstaterat att han inte bara hade artros, utan även hagel i bröstkorgen. Hagel. Med största sannolikhet har någon alltså medvetet skjutit mot honom med ett hagelgevär, och stackaren har därefter gått omkring, vem vet hur länge, med något som måste ha orsakat honom obeskrivlig smärta.

Jag avslutar dagens deprimerande inlägg med två vackra pigga katter som hittills har lyckats undvika människans grymhet, och som nu längtar efter ett eget kärleksfullt hem.